Boot camp Dalarna, final week

Så var min "rymning" från verkligheten snart över. Har hunnit med massor, men tiden har gått lite för fort. Hade hoppats även på att hitta ett boende till mig själv, men man kan inte få allt. Jag har fått massor med hjälp med Lillprinsen och Prinsen så att jag fått tid att fundera på nuet och framtiden. Jag har hunnit träffa goda vänner och släkt, fått skratta och gråta och självklart har jag hunnit med att träna så mycket jag har önskat. Vad vore jag utan min familj, de är helt underbara!

Den här veckan inleddes med ett gymbesök samt ett hårt spinningpass med en god vän som sedan firades med pizza med familjen.
Genomförde sedan ett löppass där benen var lättare än någonsin. Sprang ca 8 km, men hade lätt kunnat springa längre, men jag blev så hungrig. Hade härlig musik i lurarna och benen svarade som de gjorde i mina glansdagar, magiskt! Kanske är det den härliga luften i Dalarna, kanske naturen, kanske trygghetskänslan att vara på känd mark, vad vet jag, härligt är det hur som helst!

Dagen efter fick åter igen kroppen känna av min goda väns styrkepass, Prinsen och Lillprinsen var med och hade hur roligt som helst.
Veckan avslutades med ca 6 km i ganska lugnt tempo runt byn på både nya och gamla stigar. Hade svårt att ta mig ut, motivationen fanns inte riktigt där, men när jag väl knuffade ut mig själv svarade åter igen benen bra så det var en fröjd att få springa med sig själv!

Har faktiskt även hunnit med att känna lite pirrkänsla i magen som det motsatta könet lyckats väcka inom mig, trots att kontakten skett genom modern teknik. Mysigt att få fnittra lite och känna hur temperaturen stiger i kroppen, vill gärna ha mer av den känslan.

Nu, MOT GÖTEBORG!