Känns HELT sjukt att ha en son som redan är 1 år, för mig är han fortfarande min lilla bebis. Jag hinner inte med...I fredags fyllde han 1 år och snart tar han studenten...Snart skall jag även börja jobba och jag kan väl erkänna att jag inte hoppar höga hopp av glädje för att gå tillbaka i tjänst igen. Jag har massor att göra på dagarna, jag har inte tid att jobba. Jag bara älskar att vara hemma med min son och vill inte missa en sekund tillsammans med honom!
Hur gör man för att bromsa tiden, i alla fall lite?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar