En jobbig tid

En lördagmorgon för några veckor sedan när jag som vanligt skulle hämta Grodprinsen ur hans säng inleder han dagen med att kräkas på mig. Inte så märkligt då han varit ett så kallat "kräkbarn". Han såg inte speciellt sjuk ut så jag gjorde som vanligt gröt till honom. När vi hade klarat av halva skålen med gröt kom nästa spya. Den här gången blev han riktigt ledsen. Han blev sedan mycket trött och hade med all sannolikhet feber så han fick sova mycket den dagen. Oturligt nog inträffade detta samma dag som älsklingen hade sin svensexa så jag blev ensam med vår prins. Jag trodde dock att det var en vanlig magsjuka så jag var inte speciellt orolig, det har man ju haft själv flera gånger.
På kvällen ringde jag dock sjukvårdupplysningen och efter deras samtal blev jag dock orolig när de förklarade för mig att han omedelbart måste få i sig vätska. Om jag inte själv kunde få i honom vätska var jag tvungen att åka till akuten med honom. Jag lyckades dock och fick honom även att sova för natten.

Då natten var lugn utan kräkningar trodde jag att allt var över, men nästa morgon fortsatte det och jag fick heller inte i honom vätska så då var det bara att packa in sig i bilen och åka till akuten med honom. När man åker till akuten tänker man dock inte på att man kommer att få sitta där en hel dag om det vill sig illa. Jag hade därför inte med mig något mer än några mandariner till mig själv. Åkte upp själv då älsklingen ej kom hem, utan sov hos bror min under natten. På akuten blev jag sittandes i timmar. Kom in strax efter 10 och fick träffa doktorerna första gången vid 15-tiden. Vid det laget hade jag bara ätit mandariner och Grodprinsen blev bara sämre och sämre. Kände mig så orolig, sliten, hungrig, ensam och med känslan; varför kunde inte jag ha drabbats istället för min underbara lite Grodprins. Efter lite strul kom en sliten bror upp till akuten och hjälpte mig så att jag fick lite avlastning.

Vid 18-tiden skrev de in oss på sjukhus. Sedan inleddes en massa tester. Allt var så hemskt och jag kunde bara titta på när de stack honom och försöka lugna honom. Han blev sämre och sämre, jag tror aldrig jag har varit så orolig i hela mitt liv! Till slut fick han dropp sen sov han mest hela tiden vi befann oss på sjukhuset. Jag som avskyr sjukhus blev att tycka ännu sämre om sjukhus då de gjorde tester efter tester utan att finna felet som orsakade att han kräktes. Kräkningarna fortsatte på måndagen men utan att doktorerna kunde förklara vad som var fel.

Här får han dropp.

På tisdagen trodde vi att han var frisk, trots att vi inte fått förklaring på vad som var felet på honom så vi åkte hem. Väl hemma började han kräkas igen så på kvällen åkte vi in igen. Trodde då inte att vi skulle få lov att spendera hela natten på akuten, men så blev det. Vi kom in vid 22.30 och fick träffa doktorn för första gången vid 03.30. Sedan tog det till strax efter 5 innan de åter skrev in oss på sjukhuset. Han och både jag och älsklingen var då helt slut. Då han hade varit utan mat så länge, fortsatte han att sova nästan hela tiden även denna gång vi låg inne på sjukhuset.

Grodprinsen sov mest hela tiden, på mitt bröst.

Onsdagen fylldes av fler tester, men nu tyckte jag dock att han började se friskare ut trots att han sov som han gjorde när han var nyfödd. Efter att ha uteslutit alla möjliga farliga sjukdomar trodde de dock slutligen att det var ett envist magvisur han drabbats av och på torsdagen fick vi permission från sjukhuset. Om han, när vi väl kom hem ej kräktes mer och hade aptit skulle vi bli utskrivna på fredagen. Lyckligtvis nog blev så fallet och nu är han frisk igen och äter som aldrig förr!

Underbart att ha honom tillbaka, men vad orolig jag var!!

En frisk Grodprins ute i snön som hoppas slippa sjukhus på ett bra tag nu!