Vissa grodor blir prinsar, vissa inte... Vissa är prinsar redan när de föds. Med träningskläder på tar jag mig genom livet och möter både prinsar och grodor och en stor skopa natur. Häng på, vet ja!

onsdag 14 oktober 2009

Felaktigt försvinnande!

För snart en månad sedan ammade jag Grodprinsen för sista gången. Ett ganska sorgligt farväl av något jag tyckt varit enormt mysigt att göra. Det har även varit helt otroligt att se hur han vuxit så det knakar bara genom att äta det min kropp kunnat producera.

Hade möjligheten funnits hade jag nog ammat längre. Nu kom tyvärr 6 stycken sylvassa vita gaddar ivägen för möjligheten att fortsätta amma. På slutet var det en skräckupplevelse varje gång som ofta slutade i tårar från min sida då Grodprinsen inte tvekade en sekund att använda sig av sina vapen han nu har i munnen.

Så här snart en månad senare känns det faktiskt ganska bra att inte längre amma. Han växer fortfarande och äter den maten vi ger honom med god aptit. Han är en glad rackare som är nyfiken på det mesta och smakar gärna den maten vi äter. Kan tänka mig att han blir som min kusins dotter som äter allt förutom stora stenar...


Nu till saken. Efter förlossningen har allt för många kilo envist stannat kvar på min kropp. Något jag försöker jobba bort, men samtidigt försöker acceptera. Det som ändå gjort mig glad är de extra som satt sig på brösten. Äntligen har man fått uppleva hur det måste vara att vara Pamela Anderson. När man sett sig i spegeln har man ändå kunnat trösta sig med att kroppens egna hylla har varit väl tilltagna.

Efter att jag slutade amma hände dock något, jag tappade visserligen i vikt, men på HELT fel ställen. Mina fylliga bröst blev helt plötsligt mer lik ICA kassar än meloner. Visst skall delar av min minskas, men INTE där! Vad ska jag nu glädjas åt i väntan på att de kilon jag vill bli av med skall försvinna? Ett helt felaktigt försvinnande skedde om du frågar mig. Nu gör ja därför en beställning till högre makter: Ge mig tillbaka mina Pamela-bröst, tack!




4 kommentarer:

  1. Det har hänt mig oxå. Men tyvärr inte som ica.kassar, snarare små taxöron. Och fort gick det! Trodde att det skulle bli lite kvar av fylligheten men nej. Var ganska nöjd med mina bröst före graviditeten, men nu har det som fanns då försvunnit och kvar blev bara skinn! Men det var det faktiskt värt!
    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Misströsta icke! Det är praktiskt förstår du! När du ammar ditt nästa barn kan han/hon nämligen ligga i knät och du kan bara låta tutten hänga ner i munnen! Mycket mer ergonomiskt riktigt då du inte behöver kämpa med att hålla upp bebben och få ont i axlar och armar! Se framåt! Det kommer en dag då du uppskattar dem igen!

    SvaraRadera
  3. Förstår att det gäller att ha en positiv inställning till det hela...Som sagt, det var ju värt det, för han som är bidragande orsak till det hela är ju helt underbar. Känns gött att man även får något konkret som är positivt med de hängande...*ler*

    SvaraRadera